Jag tycker det verkar finnas två skolor om huvudläge.
1. "Den svenska" (som jag först lärde mig på en grundläggande crawl-kurs, och som sedan bekräftats av Ted Ås och Jonas Colting):
Titta framåt, vattenytan mellan ögonbryn och hårfäste, försök få upp a
Mina ben är två av de främsta bojsänkena på marknaden så jag skulle nog vinna på en TI-approach...
Huvudet helt under, blicken snett framåt i bassäng, huvudet lite högre i öppet vatten är muitt stalltips, men då kan jag ju inte simma...
Per: Ja, du slår väl iofs mig med några s/50m, men jag hoppas på kunskap från ngn som skulle göra det med liiite mer marginal 😉
F.ö. så ger googlande på engelska ett övertygande stöd för 2, förutom ngt undantagsfall. Men det kan ju till viss del bero p
Duger inte Colting och Ted? 🙂
Skulle man kunna tycka, men bland användarna av typ 2 finns Michael Phelps och Grant Hacket. Och de kanske inte skulle vinna en IM, men det skulle nog ta ngn mil på cykeln innan Colting kom ikapp.
Då är det tvåan som gäller. Den som ändå kunde simma som Grant Hackett...
Har också funderat en del över detta. Min slutsats är att det du kallar för den svenska modellen gäller för kortare distanser och för eliten, där högsta fart är prioriterat (främst 50/100 men även 400/1500 för de som orkar). Som motionär/triathlet är nog
Tackar för den tydliga tidsgränsen. Då kan jag gott fortsätta stirra i botten ett tag till... 🙂
Jag också... Torbjörn, när börjar simträningen? Jag behöver nog lära mig simma, trots allt...
