Forum

Forum Navigation
You need to log in to create posts and topics.

Om du springer ett lopp och någon ropar "Öka!" uppfattar du det som sarkastiskt eller blir du peppad?

Jag har aldrig reflekterat närmare över saken, men jag har nog själv uppfattat det som ett hejarop så säga, men jag har också tänkt att hm, det där sk

Jag uppfattar det absolut som ett hejarop, som en uppmuntran. Fast jag väljer att tro att folk menar saker på ett positivt sätt så långt det går.
Man väljer själv hur man tolkar tillrop, det går säkert att vänta "Heja!" till något kritiskt negativt också

Precis som Annika skriver så beror det väl på hur man själv tolkar det.

Det är ju omöjligt att säga om de som skriker det menar det positivt eller ironiskt, jag skulle tro att det kan vara både och, kan säkert vara någon som skriker det ironiskt och någ

Skulle aldrig ropa ÖKA till någon, definitivt negativt. Skulle vara beredd på ett Käften! tillbaka om jag gjorde det.

öka är för mig positivt. (fast nu börjar man ju undra)

men det ska ju användas på rätt ställe!!!

typ när det börjar bli dags att spurta(400 meter kvar på 3000meter :-)..)

Att man uppfattar och reagerar på att någon ropar "Öka!" förutsätter att man uppfattar och lägger vikt vid något annat än sin egen tävling (eller träning). Så alltså: det är totalt indifferent.

Den enda gång jag hört någon i publiken skrika Öka är av onyktra åskådare på Midnattsloppet. Tycker inte det är det mest lämpliga hejaropet eftersom det så lätt kan misstolkas. Fast jag började fnissa eftersom dom som skrek förmodligen inte skulle komma m

Jag uppfattar det ofta som ironisk, men tror inte att avsändaren av ropet menar så. Som mest hör man det ju i backar och andra tunga ställen.

Att höra "öka!" är inte like motiverande som ett "heja, heja" eller "kämpa på!" eller tipset om att nedförsback

Känns i alla fall bättre än motsatsen - minska/håll igen. Det skulle göra mig konfunderad...

Aldrig hört någon ropa öka. Iofs springer jag ofta med lurar på lopp, så vad vet jag?

Hursomhelst känns det som ganska korkat ändå. Jag (och alla andra, antar jag) springer väl i vår egen takt. Kanske är vi lite småskadade, kanske har vi en plan, kanske