http://ultrafitnesstraining.com/?page_id=881
Börja med Part 4.
Jisses.
ryyyyyyser, det där ser inte nyttigt ut på en fläck!
Det finns väl ledband i foten som ska hålla styr på foten bättre än så?
Ledbanden är väl ändå flexibla och inte styva, är inte det hela poängen med dem? Att vi (ungefär som han säger i videon) ska ha flexibla leder så att vi vid tillfälle av olycka (t.ex. att trampa snett) inte bryter något utan helt enkelt är flexibla nog at
nog är det muskler allt som tar hand om oväntade belastningar. Bättre ankelträning är att springa i skogen.
Det handlar inte så mycket om oväntad belastning som om oväntade rörelsemönster. Muskler tar hand om belastning ja, men inte om rörelsemönstret i sig. Om du böjer något åt ett håll som det inte bör böjas spelar det ingen roll hur stark du är när böjen väl
Jag kan inte se vitsen med den övningen. Om jag vandrar i kuperad terräng så vill jag inte att ankeln ska kunna vika sig så.
För mig hade det varit ett stort bekymmer om jag hade varit så rörlig. Bara för att man är rörlig så måste man ändå någon gång ta hand om den sneda belastningen. Hade min fot kunnat böjas så mycket hade nog foten gått av vid vrickning.
Jag hörde en kommentar om gå-stavar som finns med fjädrande funktion. Den som går i bergen vill veta var man sätter ner foten och att staven håller emot.
Mina anklar är uttöjda ungefär lika mycket den naturliga vägen. Det innebär alltså att jag aldrig vrickar fötterna längre, men samtidigt är det långt kvar till att jag skulle bryta foten, eftersom jag fortfarande har kvar sensorerna i lederna som känner a
Torbjörn >> Du förstår då problemet för en orienterare? 🙂 Inte speciellt härligt att bara falla ihop vid minsta ojämnhet.
