Annat sätt är att ta fram gasmasken, får hemska flashbacks från lumpen tiden. Efter tre km löpning med stridsutrustning eller hinderbana med dito, är man ganska slut.
Simmare tränar ofta på att andas mindre(4-takt-10takt) för att öka förmågan att ta upp det sista av syret i lungorna. På tävlings sprint(50m) andas de flesta bara en gång.(frisim)
Eftersom andning genom näsan ger mer residual-luft o alltså lägre syrehalt (o högre co2-halt) i lungorna efter inandning är det alltså vad gäller gasutbyte ofördelaktigt, allt annat oräknat. Precis som att en lång och/eller alltför tjock snorkel är sämre
Brukar bli det annars när man hamnar i en större svärm av flugor..
Anders: in genom munnen, ut genom näsan borde väl vara optimalt. Då har man helt eliminerat snorkel-effekten.
Generellt gäller väl att bara hålla allt öppet och inte alls tänka på andningen. Har man nästäppa (typ kronisk) så har man ju inget val liksom.
Er det nok med å andas med nasan, trener en inte hårt nok. ( prøver met et. 🙂 )
In genom näsan ut genom munnen borde vara ännu bättre. Då värmer man upp och fuktar luften lite mer innan den når lungorna och minskar risken för att luftvägarna ska dra ihop sig eller svullna pga irritation.
