Jag vet om att jag har tränat massor av mil i mycket sämre väder än som finns på vilken startlinje som helst på sommarhalvåret.
Jadå, jag har tränat i skitväder i vintras och det hjälper helt klart, men "skit-känslan" infinner sig ändå ibland.
Jättebra svar än så länge, men fortsätt...jag vill veta mer om hur ni håller er på topp mentalt trots att allt känns jävligt i kroppen (in
min mentala biten avverkades i Fredags på Vänern Runt. 22mil i spöregn.
Jag har nu fått bra referenser för i år.
Dagens blåsväder avskräckte mig inte för en sekund!
Egentligen är det inte så svårt. Jag simmade förut på relativt hög nivå och tränade då väldigt mycket mer på att tåla smärta än vad jag gör som senbliven cyklist.
Tävlingsinriktad träning handlar mycket om att lära sig hantera smärta, att tidigt känna ige
försökte intervjua Eddy Merckx en gång för ett tiotal år sen och för att säga nåt så frågade jag om han körde för att det var kul typ motionslopp...
nä! har lidit tillräckligt på cykel blev svaret
Det intressanta är ju egentligen hur man hanterar det själv. Den mentala biten finns alltid, oavsett hur mycket man tränat. David m.fl. klart att vinter träning gör dig starkae, härdar er, klart att ni är bättre rustade än de som inte kört det...både ment
Har med nyfikenhet läst denna tråd i ett ämne som berör mig starkt. Vet nog det mesta om mental träning sas i teorin. Men har i mina egna ögon en ganska skral förmåga att omsätta det i praktiken.
Önskar ibland jag vore skickligare att illustrera bilder a
Nu glider vi in på hur man klarar lite möra ben och prologhosta.
Har man inte tagit i på träning så det knakar i kroppen, bränner i lungorna och låren så lär man inte klara av det på en tävling.
Det handlar mycket om att veta hur hårt man måste träna för
Ja men alla kan nå till gränsen ...man känner sin kropp...kollar pulsen...den ligger där precis innan man når tröskleln...lugnorna skriker...det börjar svida i benen Fråga hur Popovych kände sig bär Sastre tryckte förbi här om dagen...där just där när L
