Jag har tappat hyfsat mycket i vikt de senaste tio månaderna och provade för en tid sedan att ta upp tempot på motionsrundorna från powerwalk till löpsteg. Det gick förvånansvärt bra, utan större känningar i knä eller fötter (jag är fortfarande rätt tung)
Spontant säger jag; fortsätt som du gör! Jag är övertygad om att sträckan du orkar springa innan du måste lägga in gånginslag kommer att öka successivt. Och det är ju också viktigt att det känns roligt! Eftersom du verkar må bra av ditt upplägg så tycker
Jag skulle också rekommendera att du fortsätter på din inslagna väg, eftersom du har börjat med ett mycket bra och förståndigt tillvägagångssätt. När man inte är någon rutinerad löpare tycker jag att man ska försöka få löpningen att bli bekväm och kännas
@Daniel
Jag vet precis hur det känns. Jag startade om min löparkarriär för drygt tio år sedan och jag tyckte bara att det kändes onaturligt att springa långsamt. Så jag sprang så långt jag orkade, gick ett tag, sprang igen och så vidare. Det var stor lyc
Stort tack för uppmuntran!
Att göra det som känns roligt och naturligt verkar ju rimligt, men jag kan inte undgå att se alla diskussioner på nätet och i magasin om hur man skadar sig om man inte gör exakt på det ena eller andra sättet.
Skönt att få bekrä
Glöm det Daniel, det finns inga sådana universella sanningar. Man kan gott prova sig fram och är man bara lyhörd för kroppens signaler går det fin-fint på alla möjliga sätt.
Ps. Jag gjorde också som du när jag började med löpning. Ds
Håller med dom andra. Har vart där för några år sen och gjorde i stora drag likadant. Tror att det kommer att gå ganska snabbt innan du kapar bort promenadpauserna.
Den kanske främsta anledning till att jag brukar tipsa andra om lite längre och långsamma
Om du vill ligga lägre i puls (och orka hålla på längre) så kan du ju springa en lite kortare sträcka i taget. Om du tex springer 2-3 minuter och sedan går en minut så kanske du kan hålla på längre utan att varken stumna i benen eller kondismässigt och än
