Till alla envisa löpare
En lördag för 2 veckor sen var jag på väg ut på en långrunda, 18 km. Kände redan från början att något inte stämde - var helt orkeslös. Men envis som jag är fortsatte jag.
En dag senare kom förkylningen - och med besked.
Hade kr
jag lider med dig!
Det är svårt det där... man vet ju liksom inte förrän efteråt att man egentligen borde ha stannat hemma, för om man stannade hemma varje gång man kände sig lite off så skulle det inte bli mycket gjort. Inte för min del iallafall...
I torsdags kände jag mig rätt trött och tänkte skippa boxningen men tänke "äh, såklart jag ska gå!!" ...30 min in i passet så stukar jag foten.
Hade precis börjat träna inför halvmaran....nu måste jag börja om från början så fort jag blir frisk...suck..
Får man lov att nita de andra löparna på halvmaran eftersom du tränar boxning?
jaaa...det får man väll?! Eller?!??
"Time has a way of demonstrating that the most stubborn are the most intelligent"
Tack AnneMari- Du bekräftade vad jag alltid vetat 😉
Man kan ju inte alltid banga, bara för att man inte känner för att träna heller...
Igår hade jag simträning, men kände egentligen inte alls för det. Kom dit lite för tidigt och satt och kollade in några proffs som tränade. Det slutade med att jag tränade
Det var/är så jag alltid tänker. Men i torsdags var min kropp tillfälligt slutkörd. Varit sjuk 2 veckor sen började jag med löpträningen och rätt hård sådär precis efter....SKULLE varit hemma på torsdagen! Då hade jag varit uppe i 6 km idag....
Man måste ju inte gå ut hur hårt som helst när man varit sjuk. Jag brukar köra lite pilates när jag är nästan helt återställd och börja springa först några dagar senare. Och då kör jag alltid springa, gå varierat första gången/gångerna. Man skall vara snä
