Ni har väl inte missat denna: http://svt.se/svt/play/video.jsp?a=1240547
🙂
Tack, Fredrika.
Där fick man lite till att fundera på. Löpning som flyktmedel.
Verkligen. Är det av ondo att använda löpningen som flyktmedel, eller är det tvärtom bra att ha nåt att fly med? Jag vill nog inte tänka så mycket på det alls, med risk för att upptäcka något negativt... Drar nog ut och springer istället...
Mest kul var det att höra snuttar i från Göran Rydhs gamla klassiker "Keep on jogging".
Brukar faktiskt nynna på den när jag springer.
"För många har joggning kommit istället för tabletter och sprutor." 🙂
En sak som är lite kul att tänka på är att "joggning" numera syftar på ganska långsam löpning, men motionslöparna har aldrig varit så snabba som under den joggingvåg som följde åren
Yepp, på den tiden var ju också 5h maxgräns i Stockholm. Lidingöloppet, som väl bilderna var ifrån, drog mycket folk och jag som siktade på 2:30 i debuten 1981 kände mig som värsta motionären.
Stina: fixat! (Jäkla hink)
Pontus: precis så jag också tänkte - man ser ju dessutom att de springer i en jäkla fart och snackar. I senaste Fokus fanns det en artikel om detta. (Kolla de fina nätta dojjorna förresten :-))
Jag tror att terapeuterna har lite av ändrat åsikt om flykt. Nuförtiden är det ju kognitiv terapi och dess avkommor som gäller i stället för den freudianska ned/uppgrävningen som gäller. Nu ska man i stället förändra sättet att tänka och handla i nuet. En
uuhhh... djupa tankar från psykologen...
För det första är jag inte psykolog för det andra skrev jag det för att stilla en oro om att man genom att löpa flyr mm
Sen låter jag Pontus inlägg tala för honom ang djup, det berättar mer om honom än ngt annat
