Den ska vi skriva tillsammans hade jag tänkt. Låt orden och fiktionen flöda. Du tar vid där föregående slutar och stafettpinnen utgörs av tre små klassiska prickar.
- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -
… för samtidigt passerade en vansinnig idé hans hjärna - tänk om han för en gång skull inte skulle avverka den vanliga rundan, utan göra något helt annat, något oplanerat, något fullständigt oförutsägbart. Han hann egentligen aldrig överväga det, beslutet
...Det var inte en dröm. Något senare vaknade Hubert upp ur medvetslösheten som varat i tre dagar....
Han slår sakta upp ögonen och ser sig om. Han verkar befinna sig på ett sjukhus. Efter en stund kommer det in en läkare i det sterila rummet där de kala
Black Pumas. Hade han hört rätt? De vakna perioderna punkterade nu sömnen med jämna mellanrum och från ett sidorum, till vilken dörren var stängd, sipprade ett lågmält samtal ut. Det här är inget sjukhus. Insikten var lika bländande som det enorma fotopor
…och in kom… Hubert hoppade instinktivt åt sidan, precis som han gjort förra gången han mötte mannen. Trots det bländande skenet som flödade in genom den nyligen öppnade dörren, kände han genast igen honom - siluetten, den smärta men musklade kroppen, rör
Det var ytterligare tre svartklädda med löparskor som nu fyllde rummet. Dock gick deras kroppsstrumpor upp över huvudet med endast ett par hål för ögonen. De tre talade intensivt med varandra på, för Hubert, ett totalt okänt språk. De nickade då och då mo
- Jag driver inte handel med sådana varor jag, ryter Hubert
- Men vill du ha någon, så kan du ta den gamle Sintram på Fors, han är färdig, det kan jag svara för.
- Se, se, se, det låter höra sig, säger den svarte herrn utan att blinka.
- Kavaljererna el
Huberts fru spottar upp sig och börjar springa!
I stället för att sätta upp vävar.
Hubert skakar frenetiskt på huvet för att få bort de orealistiska tankarna och försöker förstå vad som händer runt honom.
...Allt svartnar för Huberts ögon. Nästa gång han vaknar upp befinner han sig i ett ljust rum. Ljuset är för starkt för att han ska kunna titta. Han kisar och låter ögonen vänja sig. Sakta men säkert börjar omgivningen klarna för honom. Var är han? Rummet
