Hur bär ni er åt med armarna när ni springer? Som gammal handbollsspelare är jag alltid redo att ta emot en pass (händerna i brösthöjd) när jag springer, vilket säkerligen inte är optimalt. Går säkert åt en massa extra att springa så. Om inte annat är det
Jag pendlar dem i löpriktningen för att bättre få vridningen i ryggraden.
Jag gick hos en naprapat och lärde mig den tekniken för att inte få mer problem med ryggen. Dels blev ryggen bättre och dels blev jag lite snabbare.
I början (läs: i våras) var det knytna nävar, lite uppdragna mot bröstet och pendla framför magen.
Efter symptom med domningar i armar/händer fick jag tips nånstans, säker här på FB, om annan stil.
Numera: lösare grepp, pendlar bara en bit över midjehöjd
Ska alltså försöka sänka armarna något...men det är svårt att ändra... Men det är väl knappast armarna som ska tränas när man springer så det är väl bara att slappna av..eller?
Jag håller också händerna rätt högt upp. Jag brukar få kommentarer om det, men det svårt att vänja sig av med det tycker jag.
Händerna ska inte vara knutna iaf.
Jag har börjat provlöpa lite smått och känner att när jag har händerna öppna, och pendlar ordentligt så går det mycket lättare att springa. 🙂
> Numera: lösare grepp, pendlar bara en bit över midjehöjd och mera parallellt med löpriktningen. Funkar kanon.
Det bästa tips jag läst angående greppet är att man ska hålla ihop fingrarna ungefär som om man skulle hålla i potatischips (utan att de smula
Problemet om man håller händerna för högt är väl att man även riskerar att låta axlarna följa med upp och då kan man bli rätt trätt i nacke, axlar, vilket kan bli rätt jobbigt. Jag skulle säga att det oavsett vilken man höjd man har händerna på är väldigt
Vår löparmentor Pguz brukar säga armbågarna i rät vinkel och avslappnade axlar.
Jag fick höra att man skulle pendla så att man kan stoppa plånboken i bakfickan.
Jag springer ju inte med plånboken på mig. Konstig kommentar det där...
