anmäld till järnmannen för första gången, har fått berättat för mig, skulle nog förstått det själv, att de två sista milen kan bli sjukt jobbiga. Detta beroer ju på hur dagen sett ut tidgare såklart men ingen kan väl vara säker på att undvika väggen... mi
Beror nog lite på när det börjar ta emot. Kommer du rätt av cykeln och har jobbat bra med energiintaget och är tränad för uppgiften börjar det inte gå riktigt trögt förrän framåt tre mils löpning eller så. I Kalmar är du ute på sista varvet och även om de
Dessutom är det löjligt hur mycket bättre det känns bara för att man har 2 plastringar runt armen!
Man tänker många gånger på vad man håller på med när man springer ut på sista varvet (14km kvar). Det är helt en fråga om överlevnad där nästa vätskestation är enda målet kanske 1km bort. Svårt att jämföra med annat, men det är den totala utmattningen kom
Mitt tips är positiva korta mantran. Strunt samma att man har ont överallt, man MÅSTE inte tänka på det. Jobba en vätskestation i taget, snacka med dig själv, berätta hur jäkla bra du är och hur bra det går. Oftast sitter begränsningarna i huvudet, så ju
Mitt mantra: Gambatte kudasai
Watashi wa saizen o tsukushimasu
Räkna ned...
Jag undvek alla tankar om att jag sprang ett marathon, det kändes mycket bättre att tänka på att jag sprang 7km några gånger i rad!
När jag paddlade Sverige runt fick jag ta till lite olika mentala knep för att härda ut emellanåt. Det som funkade allra bäst var att räkna paddeltagen, då var hjärnan sysselsatt hela tiden. Borde funka bra i löpning också?
