Någon som har bra tips på teknik för så skonsam nedförslöpning som möjligt (utan att gå)...? Jag har haft problem med både knän och rygg och känner att nedförsbackarna är största påfrestningen. Egentligen borde jag väl inte springa alls, men det är ju så
Den här instruktionsfilmen använde jag mig av inför Lidingöloppet förra året. Rekommenderas!
Tack för tipset! 🙂
Ser ut som jag gör hyfsat rätt...!
Det jag tagit till mig mest är "mjuka knän, korta steg - mjuka knän, korta steg" och "låt gravitationen sköta farthållningen - luta så mycket du vill och törs nedför backen bara".
Har inte haft ont en enda gång hittills... *peppar, peppar*
Utan att ha kollat på "instruktionsvideon" vill jag mena att det handlar - som allt annat - om att vara tränad för sin uppgift.
Många som kör backträning fokuserar på uppförsbacken. Därför ser de sträckan nerför som en transportsträcka, till för återhämt
Lars, håller med dig och videon är riktigt bra. Sista sekvenserna så ser man hur Anders skjuter fram höften i utförsbacken och inte bara lutar sig framåt. Nån som vet om det är rätt teknik? Jag har provat och det känns som en fråga om att våga släppa på.
Som jag fattat det:
det handlar om att våga "rulla på", inte bromsa så mycket och låta gravitation och ett kort, lågt, snabbt löpsteg möjliggöra snabb utförslöpning med minimal ansträngning...?
Vilket i min värld verkar ungefär liktydig med minimal påfre
Jag (som är en tämligen långsam motionslöperska) flög som ett jehu nedför backarna på Lidingö. Sen var det några som kom ikapp mig på platten och de flesta gick förbi mig uppför nästa backe. Men sen kom jag susande nedför och förbi igen. 😉
Håller med om
