Något jag märker när jag springer är att om jag springer långt och slarvar med energiintaget har det hänt att jag blivit väldigt andfådd. Har antagit att det har med att jag är trött att göra.
Idag läste jag i ett utskick från marathon.se eller runnersst
Nej, inte för dig. Du springer inte så långt att du börjar fettförbränna.
Det är iofs inte NU jag pratar om. Men redan en mara kanske är för kort?
Edit: Det var i råd om maran det stod så jag trodde det hade med den att göra. Men jag kanske har fel. 🙂
Eh, antagligen fettförbränner hon mest hela tiden, man brukar göra det på lite lugnare långpass. Men att det skulle bli ENDAST fettförbränning, låter kanske inte så sannolikt, om det var så du tänkte.
Kristina, hur långt är långt när du blir andfådd?
Hmmm..... Det har nog hängt ihop med hur jag skött mitt energiupptag. Från 2,5-3 mil kanske? Det var ett tag sedan men inget jag glömmer för det känns väldigt mysko att jogga fram andfådd.
Det är klart att på en mara går du ju över på fettförbränning. Jag trodde du menade flåset på Vårruset, Rundayträning o liknande?
Annars är det där väl en individuell historia. Jag stånkar på som ett ånglok redan efter 2 kilometer. Min son brukar säga a
Ja då förstår jag att du undrade Micke om du tänkte på Vårruset. 🙂
Tack för länken!
Ren fettförbränning kräver 6% mer syre än ren kolhydratförbränning för samma energiproduktion. Men man flåsar väl oftast inte av syrebrist eller syrebehov utan för att ventilera utkoldioxid då man producerar mjölksyra.
