tänkte köra ett långpass i dag..det längsta jag någonsin sprungit..jag tänkte ta det lugnt..tänkte hamna på en tid runt 80 minuter.
men när jag kom i mål så märkte jag att jag sprungit på 68 minuter 48 sekunder,nästan 12 minuter fortare än jag tänkt..änd
Helt rätt, hitta sätt att hålla glädjen vid liv!
hahaha, du är fast i löparträsket! Snart springer du en halvmara och njuter av träningsvärken!
Jag kommer ihåg när 2 km var gränsen för vad jag klarade. Nu är det uppvärmning.
När man väl börjat tänja på gränserna så vet man aldrig var man hamnar!
Känner också igen mig där. En härlig känsla av att man överträffat sig själv på något vis 🙂
Det är som bäst då på något vis, när man springer långsammare och skiter i tiden och det ändå går fortare...
Härligt!
Fortsätt springa 🙂
