Hej!
Jag kan inte låta bli att följa dessa ultra-löpare
http://tec100.se/resultat.html
De uppdaterar lite då och då... men spännande är det! 🙂
Och jag är GRYMT impad!!
Ja det är jättespännande! 🙂
Håller också koll. Hade man inte bott så långt bort, hade jag åkt dit och hejat! Det hade varit kul med en livekamera vid varvningen.
Jag har varit på plats tre gånger idag. Jag tycker om att se folk lida.
Men den del är oförskämt pigga och ser ut som om de varit ute på en joggtur efter 90 km! Imponerande.
Nästa år får jag nästan testa själv, åtminstone 50 miles verkar ju görbart.
Jag är jätteimponerad! Jag var själv där och sprang 50 km i blåsten så jag vet hur det är längs banan. Jag blev varvad av toppen i 100 miles-klassen efter ca 35 km. Det såg ut att gå väldigt lätt för dem. Det gjorde det ju inte precis för mig! Det känns l
Jag håller med om att det är först när man varit på plats hela dagen och det börjra mörkna och man inser att många har HÄLFTEN KVAR som man inser hur jäkla lång tid de håller på. Då blir det nästan absurt. 160 km måste verkligen vara något helt annat än d
Jag har också gått in och kollat med jämna mellanrum. Vet inte varför egentligen, är ju inte direkt intresserad av ultralöpning (försöker mest ta mig upp till 5km (H)) Men nånting med att det finns människor som är så galna att de ger sig ut och springer
Det är också speciellt att springa (50 miles) med dom andra, sen duscha/basta, åka hem, äta, sova en hel natts sömn, gå upp och sen inse att dom FORTFARANDE är därute i spåret! Helt galet.
Jag var pacer förra året och sprang fyra varv på natten, det var
Följer upp Peters inlägg om just gryningen, som jag upplevde som det kanske mest uppskattade under hela dygnet. Vid 4-tiden hörde vi första fågelkvittret och sen satte det igång. Gryningen närmade sig vi 5 och då var alla fåglar vakna. En underbar uppleve
