Jag blir alltid omsprungen i nedförsbackar. Medan jag kontrollerat håller ungefär samma tempo som på plan mark så kommer det alltid någon dundrandes förbi som om hen vore jagad av något otäckt. Visserligen springer jag sedan om dessa i uppförsbackarna sen
Du är inte den förste som funderar 🙂
Nedförsbackar: hur gör man?
http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=824037
Löpteknik:
http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=806019
Pröva hålla ungefär samma puls istället, och variera farten både uppför och nerför.
OK för att ta det lugnt men du *bromsar* väl inte nerför? Det är energislöseri och sliter också på kroppen
Håller helt med Magnus. Samma puls och ansträngningsgrad innebär oftast betydligt högre fart nerför än uppför. Och som Peter påpekade så är det en hel del slöseri med energi att ligga och bromsa i nerförsbackarna. Nerförsbackar innebär att man kan tjäna t
Jag tillhör dom som tar det lugnare uppför och ökar i nedförsbackarna. Detta sätt passar mig väldigt bra då jag får en jämnare pulsnivå, precis som någon redan varit inne på. Det gäller ju att hålla så länge som möjligt, varför det ter sig obegripligt att
Visst går det antagligen snabbare för mig nedför än uppför. Dock skulle jag inte säga att jag bromsar men eftersom jag landar framfota så blir det lite försiktigare.
Fast uppförslöpning brukar ju innebära framfotalöpning om något… Där springer väl de flesta mer eller mindre på tårna?
Jag är en av dem som verkligen RUSAR utför jämfört med hur långsam jag är i övrigt. Anledningen för mig är att jag inte bromsar alls utför utan rullar på med mjuka knän och landar med foten så väl under mig som jag kan. Det här gör jag inte varken för att
Ni som aldrig bromsar utför: Hur branta backar har ni testat?
Så länge löptekniken sitter är det bara att rulla på, men om backen är så brant att benen inte hinner med bör man nog bromsa 🙂
Vid brant utförslöpning brukar jag korta steglängden och öka f
