Hej!
Nu tänkte jag komma igång med löpningen. Min plan är att börja i måttlig mängd, dvs 5 minuter åt gången, för att sedan öka med 2-3 minuter per vecka. När jag är ute tänker jag däremot springa allt vad jag kan så att jag nästan spyr när jag kommit i
Benhinneproblem, knävärk, muskelbristningar
Jag förstår inte.
Stressfrakturer på tibia och fibula = minst sex veckor frånvaro från löpning, med endast vattenjogging och överkroppsträning som alternativträning under rehabperioden. Skjuts till och från affären för att handla mat, rullstol till toaletten. Ingen belastn
Bristningar i magsäckens övre del och magsyrerelaterade besvär.
Ok, ett mer seriöst svar då även om jag håller med övriga som har kommenterat. Att köra fem minuter så fort du bara orkar som uppbyggnad är rent idiotiskt, du behöver en aerob bas att stå på innan du börjar träna anaerobt och det kan du bara få genom att
Eftersom jag har haft ett uppehåll från joggingen i ca 1,5 år så tänker jag att lungorna samt hjärtat ändå sätter stop överbelastning, dvs det går inte så fort trots att det är jobbigt. Och när jag ökar längden på mina pass kommer tempot och därmed belast
Själv har jag ett par gånger fått tillbaka mina benhinneproblem när jag spurtat till bussen. Jag har varit återställd, och så springer man allt vad man har några meter och så är det kört. Akta.
Hastighet har inget med skaderisken att göra, i alla fall inte den absoluta hastigheten. Det som spelar roll är belastning relativt din förmåga som avgör om du blir skadad eller inte. Det bästa du kan göra nu är att glömma att du någonsin sprungit förut o
Du kommer överbelasta ditt immunsystem om du kör max varje pass, vilket kommer att leda till skador och sjukdomar. Speciellt om du inte har nån grundkondition att utgå ifrån. Tänk såhär istället: först uthållighet, sedan snabbhet.
