Du kan ha en nerv som kommer ikläm. Brukar kallas "Mortons Metatarsalgi". En kompis till mig lider av det. Hon kan inte springa långt utan att foten somnar. Hon har fått några små kuddar att sätta under tårna, men det fungerar "så där".
Alternativet är en
Har inte samma sorts skor när jag springer och kör med orbitreken, har inte heller samma sorts strumpor och har provat med flera olika och ingen har hård resår. Foten blir inte blå i alla fall, kall har jag aldrig tänkt på eftersom det har försvunnit när
ja absolut.
nånting ligger i klämm någonstans. kanske ligger de så till att du kan strecha bort det eller så behövs det andra årtgärder. men eftersom jag inte vet vad det är som är klämt så kan jag inte avgöra det här
Okay, tack för hjälpen. ska kolla med någon bra här i närheten. Inte roligt att ha det varje gång man vill ju springa.
Se Jonas svar, tror att det kan vara så.
Jag själv har liknande problem och fick samma diagnos.
Men på mig kommer det inte varje gång, det brukar försvinna om jag löptränar kontinuerligt alt. trappar upp tempot.
Vad jag förstår är det inget allvarligt, b
Men om det är mortons, som jag också är diagnostiserad med, så är det nog bra att inte vänta för länge. Nerven ligger i kläm och blir känsligare och känsligare för varje gång du belastar den, och svullnar mer och mer..
I månadens runners world finns det tips på hur man knyter skorna så att inte tårna domnar.
Jag har mårtens tå också men mina domningar började efter att jag började änvända pelotterna. Innan hade jag bara ont i främre trampdyna.
alla former av försörjning till kroppen som blir avstängd är inget att nochalera eller vänta ut.
Jag tror det är Mortons, låter som det. Har själv haft problem med det tidigare men det släppte i och med att jag bytte skor till skor som hade mer dämpning fram. Hjälper inte det kan man avlasta med pelott alt gjuta egna sulor. I värsta fall kan man tydl
Testa föregåendes tips, alltså med att knyta skorna uppifrån och ner, så att rosetten kommer nere vid tårna. Det fungerade för mig i alla fall. Jag kan ibland få stanna och knyta om, men jag är så gott som av med domningarna.
Värt ett försök 🙂
