Jag blev attackerad av en fågel när jag "söndagscyklade" en vårdag. Troligen hade fågeln ett bo i närheten. Sen blev cykeln stulen 🙁
Jag vet inte om jag vågar köpa cykel nu när jag läst om era upplevelser.....
Fast några berättelser är från 09 och ni v
Vättern 2007 då hälsenan började krångla mellan Jönköping och Fagerhult och den gjorde så ont att jag allvarligt funderade på att bryta då jag stod i mörkret och stretchade och frös i hamnen i Hjo. Värken lugnade sig först någonstans framemot Medevi.
Vårtempo 30 km i Tenhult någon gång på 80-talet (81?). 1:a maj. Blev plötsigt nästan nollgradigt med hagel stora som starungar. Benen var lila efteråt. Kortbyxor.
Min absolut värsta cykling genomfördes igår, som färsk cyklist brukar mina träningsrundor ligga på mellan 3 och 6 mil, det längsta jag har kört är 8,7, missbedömde igår både min kapacitet och färdvägen, blev en 17, 3 mil lång plåga där jag körde mig helt
Garvar när jag läser ditt inlägg, inte åt dig utan med dig.:-)
Vanlig runda 3-6mil, hur gör man när man missbedömer färdvägen så det blir 17,3 mil?
+ två punkteringar o en vurpa, inkl, störtskur.
Sen så planerar du redan Onsdagens träning.
Själv våga
Kollade kartan och räknade att jag skulle cykla ca 8mil, vilket kändes överkomligt, när jag skulle svänga av hemåt på den tänkta vägen visade det sig att det var en 3,5 mil grusväg, som dessutom var nyhyvlad, borde då naturligtvis ha vänt, men.......
Känn
>Själv vågar jag inte sätta mig på en cykel innan det blir under 20,5 grader.
Personligt tycker jag 23-25 grader är det optimala. 20,5 grader måste jag ha vindväst.
27-30 grader går bra att ligga på plattan men lite varmt i backarna...
1985. Bröt min första Vätternrunda.
Ett par år sedan: Har brutit Lida Loop pga att jag körde ned knäet i en rot. Skadad.
Annars är det mer eller mindre intressanta cykelturer som jag upplevt. 2008 i fjällen: cykling i mer eller mindre "jobbig terräng".
K.B:
Det kanske var en varm natt då du svettades mycket. För lite vätska i kroppen när du började? Annars låter det mer som feber för då brukar man knäckas på alla sätt och vis.
På högstadiet. Vi skulle på klassresa till en Ö utanför Vaxholm. Två av mina kompisar skulle cykla och i sista minuten fick jag för mig att hänga med. Inga förberedelser alls, ingen mat, inget vatten, inga pengar. En trög gammal MTB hade jag att cykla på.
