Så i din värld så blir man tillsammans så fort man börjar träffas?
Finns många mellanting.
Och så kan man ju vara KK:s också.
Kan man verkligen vara KK:s och vara överens om det? Är det inte ofta en som vill mer än den andra och som far illa? Ja, jag lever ju i min lilla värld av rosor och vill gärna vara kär i den som jag har sex med. Och blir förvånad att alla inte är som jag.
Ja, för mig är man inte längre singel om man börjar träffas mer eller mindre regelbundet. Det är vad jag tycker. Andra får tycka vad de vill, men jag kallar inte nån sån person singel. Singel är man, för mig, om man är helt oupptagen relationsmässigt.
Jag har olika sorters relationer med många människor.
Vissa mer och andra mindre.
Hmmm... fast tittar man tillbaka på diskussionen så handlar den om man får bli k ä r i en 40-åring, hurvida det är ett problem om man är på olika nivåer i livet, hur mycket relation man faktiskt kan tänka sig att bygga tillsammans etc och då låter det åt
Fast vänta, jag har aldrig någonstans skrivit att vi är kk:s nu.
Jag skrev bara in att man inte måste vara tillsammans bara för att man träffas, det finns många konstellationer.
Man kan vara singel utan att vara känslomässigt obunden, det behöver man int
"Ja, jag lever ju i min lilla värld av rosor och vill gärna vara kär i den som jag har sex med. "
Jo så är vi nog lite till mans allihopa typ. Men man kan ju liksom vara kär en liten stund bara så där då (H). Det kan gå över på morgonen typ 😉
Hehehe, "Men man kan ju liksom vara kär en liten stund bara "
😀 Klockrent!
> Men man kan ju liksom vara kär en liten stund bara så där då. Det kan gå över på morgonen typ
Till ett: "Vem f-n är du och vad gör du i min säng?!" 😉
bättre att smyga iväg när han somnat 😉
