När jag var ute o sprang 5 km idag kändes det som att andningen var det som begränsade mig. När min andfåddhet kommer över en viss tröskel börjar det liksom låta på ett ansträngt sätt och det känns som att jag inte får tillräckligt med luft. Då känner ja
Det är olika beroende på vilken form jag är i. I början är det lungorna som värker och har sig. När jag är i lite bättre form så är det benen som är tunga. När dom i sin tur blir lättare så är det illamåendet som sätter stopp.
Spänsten och kvickheten i fötterna.
Flaskhalsar beror på hur bra tränad man är. I regel kan man säga så att eliten begränsas av en centrala kapaciteten (hjärta/lungor) medan nybörjare begränsas av den lokala kapaciteten (hur musklerna använder det som tillförs)
För min del är det att jag blir "överhettad" även om jag klär mig tunt så blir jag ilröd i anskitet och det känns somn att jag ska brinna upp. Vill helst ta av mig alla kläder och springa naken ,vilket kanske inte är så smart...
Får också hög puls fort m
Åsa, en i det närmaste perfekt beskrivning av mig själv, det där. 🙂
Intressant diskussion.
Jag tänkte precis på det här när jag var ute och sprang i går. Det var så uppenbart att det var lungorna och andningen som tog emot. Jag tänkte t.o.m. (bara på skoj alltså) hur enkelt det vore om jag plötsligt upptäckte att jag va
Det kan vara intressant att veta att syremättnaden i blodet efter lungorna normalt är större än 90% vid ansträngning. Det är inte ovanligt att det är 100%.
Brukar man inte normalt (i vila) ligga på 98% PO2 (pulsox) eller över om man inte är rökare? Har för mig det från mina kurser i fysiologi under värnplikten.
edit: Mer om det här. Hittade dock inget typvärde http://www.internetmedicin.se/dyn_main.asp?page
Flåsar man pga syrebrist eller pga att man behöver göra sig av med mer koldioxid? För bergsklättrare på hög höjd tror jag det är det senare som gäller.
