Inför Stockholm halvmarathon 2009 hade jag tränat lite för lite löpning pga skada. Jag sprang fortare än året innan men låg på 92% av maxpuls under 1h 40min. Vad betyder det igentligen?
Luddig fråga kanske men vet inte riktigt vad jag frågar efter utan
Din maxpuls är inte vad du tror, eller så har du högre mjölksyratröskel än du anar.
Jag sprang Sto Halvmara med 180 i snittpuls, vilket var min mjölksyratröskel ett halvår tidigare, och strax över 90% av den högsta puls jag ngnsin orkat pressa mig till i
Jag kände aldrig att jag fick mjölksyra i benen utan mer andnöd (typ). Frågan är om mjölksyra kan visa sig på flera olika sätt?
Hej Pontus.
Jag missade att det var halvan. På den kan/bör man ligga på ca 98%av sin tröskelpuls om man vill landa runt 1.5h. Och det enligt den länk jag PM dig. Och där någonstans låg jag nog under mina snabbaste halvor.
Vänligen
P.
Jag hade en liknande konstig erfarenhet från Göteborgsvarvet för några år sedan. Min maxpuls verkar ligga på ca 194. I alla fall är det det som jag kan kämpa mig fram till om jag riktigt offrar mig.
Men på ett av Göteborgsvarven så märkte jag att pulsen
Lars, jag tycker det verkar som att din maxpuls låg på (minst) 206 och att du således låg klart lägre i belastning än 95%. Alternativt fick du in nån annans puls även om det känns otroligt att du skulle ha legat inom sändaravstånd halva loppet.
Jag har uppmätt maxpuls på 206 (bör alltså ligga något slag högre) och sprang gbgvarvet på snittpulsen 185 med 195 i max.
Jag har aldrig pulsklocka på mig på tävling. Av just den anledningen att jag antagligen skulle tro att jag var döende om jag såg hur högt pulsen låg 🙂
Jag tycker det är lite häftigt att se att min puls i startfållan är så galet taggad jämfört med annars.. Annars kollar jag aldrig pulsen förän efter loppet. Kul att se hur det sett ut liksom..
Jag, som Lena, vågar heller inte ha pulsen synlig under lopp. Skulle få precis samma "jag-är döende"-känsla tror jag.
Att som snart 40-årig glad motionär snitta 180 på ett halvmarathonlopp utan att det känns vidare jobbigt är ju inte klokt! (H)
