Var och sprang långdistans idag och ramlade allra längst bort på slingan. Skrapade upp både knän, händer, mage och ansikte för att sedan fylla såren med jord. Jaja, reste mig ändå upp efter ett tag och fortsatte springa tills jag kom tillbaka till målområ
Nej Adam, inte ännu. Men det är bra att du berättar vad du varit med om. Fram för fler vardagshjältar och medmänsklighet 🙂
Jag vet en som stannade under Broloppet för att hjälpa en med Kramp. Han förlorade ca 1½ minut.
Har tänkt på att köpa vätskebälte eftersom jag funderar på att börja springa lite längre > 1 mil. Känts lite fånigt men Midnattsloppet och din berättelse gör att jag känner att rätt vad det är så är man väldigt glad att man han vatten nära tillhands...
Jag och dottern var ute för några år sedan. Jag på inlines och hon på cykel. Sen skulle vi byta utrustning en bit bort så jag satte mig vid en liten parkeringsficka (70-väg med ganska lite trafik, ute på landet där vi bor). Jag tyckte det syntes ganska ty
Jag brukar nästan alltid ha med åtminstone en liten perfektaflaska med vatten just för att kunna skölja av skrubbsår genast, helst även plåster i fickan på bältet, och näsdukar. man vet aldrig vad som kan komma till användning, och behövs de inte så får m
Klart man stannar för att hjälpa! Jag fick hjälp med min kramp av en medtävlare på 10-mila i våras. Som tack för hjälpen fick han rygg på mig sista 5-6 kontrollerna, och drog om mig på spurten (spurta med kramp går inte). 🙂
Jag stannade efter min löprunda till för att flytta på en fjärilslarv på gångvägen och satt på huk för att få tag på den. Då stannade en bil och undrade om jag mådde bra.. Kändes bra att folk bryr sig!
Viktoria- Vad gulligt att du flyttade på larven! Det gjorde nog larvens dag 😀
Jag stannade på en inlinestur för att rädda en ekoxe som hamnat på rygg. -Ingen stannade och undrade över mig och den :@ jätteinsekten försökte nypas, otack är världens lön 😉
