Jag har ju, efter ca 25 år lagt av med rökning för ett par år sedan och kommit igång med rätt så regelbunden träning. Jag tycker att jag gjort skapliga framsteg i sommar och har gått från att kunna springa, endast nån kilometer med "nära döden" känsla til
under tempopass, främst intervaller och tävling så är det andningen men under långdistans pass(som jag egentligen aldrig tar slut på eftersom jag ligger på en sån hastighet att pulsen ligger mellan 70-80%) så är det kroppen som tar slut men jag tror det b
Benen. Jag har inte styrkan i musklerna för att kunna upprätthålla ett snabbt steg mer än väldigt korta bitar. Intervaller gör jag inte, men när jag nu på senare tid försiktigt försökt börja vänja mig vid ett spänstigare steg genom lite ryck då och då så
Det är i stort sett alltid lunrna som tar slut för min del, men egentligen är det väl kanske hjärnan som tar slut. Skule man bara kunna koppla bort den så hade man nog kunnat fortsätta i samma höga tempo en stund till.
På Midnattsloppet var det nära att benen tog slut, (min första mil nånsin), på Lidingö Tjejlopp fick jag andnöd i nästan varenda sabla backe, men kände inte ens av benen nämnvärt de efterföljande dagarna.
Tempot för mig i dessa båda lopp var nästan ident
För en normal människa (alltså inte Svan, Wassberg, Kalla och dom där) har lunrna massor av överkapacitet. Men om allt det där syret inte kan komma ut i musklerna så...
När jag är vältränad och inte bråkar med mina knän är det alltid illamående som begränsar mig. Ingen mjölksyra eller ont i lunrna. Visst blir man trött i benen men det brukar jag ignorera och köra på iaf. Då kommer illamåendet som ett brev på posten
Du Peter, kan du inte säga det åt mina lunr nästa gång jag står vikt som en fällkniv bredvid spåret och kippar efter andan? *ber snällt*
Säg: Nu slutar ni larva er! Ni HAR en överkapacitet och det är bara att transportera ut syret i musklerna BUMS och där
"Lunrna har en väldigt stor kapacitet och hos otränade friska personer är det inte lunrna som sätter stopp för hur länge man kan arbeta (1). Lunrna är väldigt begränsade av sin position i kroppen och man kan därför i stort sett inte förbättra sin lungkapa
Nu studsar ni nog.
Är nästan lika gammal som Metusalem och har varit med väl länge.
Ju kortare lopp ju fortare tog jag slut.
400 meter. Vilken pina. jag spydde, jag svimmade.
Jag gav upp + att läkarna sa att det var rullstol resten av livet.
Mådde bara
