Intervaller vs. distans existerar inte, det är en icke-existent motsättning. Ett komplett löpträningsprogram inbegriper både (former av) intervaller och distans i balans med varandra. Den som påstår något annat har helt enkelt fel. Men, åter till TS fråga
Rune Larsson tränade intervaller senast 1971.
Jonas Buud ger ej heller mycket för intervaller.
Själv kutade jag intervaller 1987 2 gånger. Resultat - skadad.
Ja, vettiga människor håller med dig Anders om att man ska ha en bra mix. Men ibland dyker det upp en fråga som delar folk i två läger och då vill man ju få nåt slags svar och avslut på det. Hade aldrig själv ens tänkt tanken att någon skulle köra bara in
Jag tycker att man får upp farten genom intervaller. De som tränar långa distanspass i samma tempo endast, springer även i den farten på lopp. Vill man öka farten så får man nog variera träningen. För Ultralöpare tror jag inte intervaller fyller så stort
Fast frågan handlar ju om kondition och inte om att vara bra på att springa kort eller långt. Tittar man endast på konditionen och förutsätter att man kan träna utan att skada sig är högintensiva intervaller det bästa för att snabbt bygga upp konditionen.
Ursäkta Metusalem, men jag har genom livet trott att sprint krävde fart och längre sträckor krävde kondition.
När jag kutade 400 meter under 50 sekunder var min kondition ganska så skral enligt dåtida sätt att se på det.
1982 ville jag skaffa mig kondi
Med kondition menas den centrala kapaciteten. Det vill säga maximal syreupptagningsförmåga.
Kan man ha hög syreupptagningsförmåga och ändå bara klara typ 400 meter?
Tja, sprinters springer väl på anareob förmåga?
Andreas L: Troligen inte..
Sprinters (100-400m) har för övrigt lägre syreupptagningsförmåga generellt, mest beroende på att de inte tränar den.
