Hej!
Ja, ni läste rätt...
Jag sprang långpass i går med telefonen i jackan (knuten runt midjan). Telefonen guppade mot benet och det gjore lite ont men jag lufsade på.
Jag började känna av knät lite men sprang vidare och vid 17 km gjorde det plötsligt
Inte så konstigt om du hade mobilen så den slog emot knät hela tiden, går säkert över med lite vila. 17km löpning med slag mot knät låter inte så bra..
Fy för dessa mobiler som folk släpar med sig i tid och otid. Jag bar med mej min under en tid när jag nyss opererat hjärtat, men annars aldrig, ingen behöver kunna nå mej vid alla tider på dygnet, men dom är bra att ha med sig vid vissa enstaka tillfällen
Telefonen handlar inte om att bli nådd utan om att kunna nå andra om ett sånt behov uppstår.
Så länge man håller sig i bebygda områden där andra människor rör sig så kan man oftast lämna telefonen hemma, men om man sticker iväg mer än några hundra meter f
Håller med Anders. Tidigare sprang jag i ett industriområde där det var folk i rörelse då behövdes inte luren men nu, när jag springer på motionsspåren där det är mindre folk känner jag ett större behov att ha telefonen med mig.
Du kan ju skaffa ett armb
Det kan ju också vara så att Anna använder tex funbeat-appen för att mäta sträckan hon springer!
Har aldrig mobil med när jag springer och tar inte med den speciellt ofta annars heller. Fungerade utmärkt de 40 första åren av mitt liv så varför bry sig.
Om man däremot använder den för att logga träningen så är det i ett helt annat läge. 😉
Ha inga lösa prylar som hänger och dinglar eller som hålls i handen. Sätt fast allt på kroppen.
Varför bry sig? Nej, att hjälpa andra människor är överskattat 😉
Om det skulle vara löparknä så tvivlar jag att det är mobilen som skapat det.
Ja, jag skulle kalla det mobilknä!
