Många diskussioner här handlar om vad man ska äta till vardags, innan och efter träning och så vidare. Jag undrar istället vad som rör sig i huvudet på er, hur håller ni motivationen levande?
Ständiga förbättringar. (t+)
Att som 40plussare gå under 40 på milen är väl det mål som ligger närmast, sen får vi se.
På riktigt kan bara tydliga och utmanande bilder frisätta de ämnen som ger upphov till upplevelsen av motivation - en inre drivkraft att vilja uppnå något.
Träning är en del av livsstilen så för mig är det bara något jag gör. Jag, tränar, äter, sover, etc...
Samma här. Träning är en del av min livsstil. Det krävs bra mycket mer för att frivilligt avstå träning än tvärtom. Jag har passerat mitt bäst-föredatum för ett tag sedan så ständiga förbättringar är ingen option, snarare handlar det om att bromsa förfall
Välmåendet (både det fysiska och psykiska) som följer på träningen driver mig, och håller (oftast) motovationen uppe.
Variation är motivationens wingman för min del. Ändra sträcka, tempo och inte minst miljö kombinerat med att sätta nya mål. Att ha nån eller några tävlingar att se fram emot hjälper definitivt också.
Sen är det grymt kul att ha några att träna med som li
Att kunna säga till kollegorna att jag sprang 6 mil under påsken =P
Vid uselt väder (inklusive stark hetta) håller jag mig till planen. Om ett pass var inplanerat så genomförs det också. Ett missat pass är för alltid förlorat och kan ALDRIG tas igen. Lite Taliban-tänk...
