Efter att ha drabbats av stor muskelstelhet efter västerbrom andra varvet på maran började jag fundera kring hur man förbättrar detta.
Är det mer asfaltsnötning på längre och snabbare pass som hjälper eller är det någon slags styrketräning som behövs för
Intressant fråga. Jag har funderat över ungefär samma sak. Hur mycket nytta har man av att springa på asfalt under träning istället för mjukare underlag? Blir man mer härdad/tålig/tränad? Eller sliter man på benen i onödan?
Jag vill minnas att det stod att SM-tvåan hade rejält ont i benen sista milen och de flesta snabba löpare verkar prata om att det handlar om att övervinna smärtan på slutet.
Det går nog inte att träna bort, tränar man mer då springer man nog ännu fortare, och får ont lika förbaskat.
Så även ni som sprungit massor med maror stumnar fortfarande lika mycket på slutet?
Även bland oss samlare förekommer dåliga dagar.
Men av mina ca. nr. 20 - 650 så har jag nog stumnat <20 ggr.
Till och med när jag persade så var jag oftast utan stumhet.
Tog kanske inte ut mig 100%.
Med urusla knän så bör man vara snäll mot dessa. ;
Tar jag ut mig 100% så är jag rätt stum på slutet. Väldigt stum skulle man nog kunna säga. Men det räcker med att jag inte får ut de sista 2-3 procenten så känns det mycket bättre såväl på slutet av loppet som efter loppet. Men det är ju inte det jag är u
Är man mer vältränad, borde man kunna ligga och mala med smärta längre! (t+)
Ju bättre man är desto roligare blir det att ta ut sig 🙂
Helt sant, mer ära och berömmelse per smärta. 🙂
