Jag har precis varit iväg på utbildning några dar.. Där joggade vi några pass. Jag är ingen bra joggare eftersom jag alltid haft fel teknik men nu går det bättre eftersom jag fick bra hjälp där. Angående backarna fick jag rådet att GÅ upp o spara min ener
Korta steg och hjälp med armarna, det är en god början. Men huvudet är nog minst lika viktigt. Betrakta backarna som en gåva - det är ju där den riktiga träningseffekten kommer.
Här är ett par bra artiklar om backlöpning:
Tack för alla svar! Jag får nog göra som Marie säger (gå upp i de jobbigaste backarna) när jag springer lite längre sträckor. Sen ska jag börja träna ett pass i veckan med just backar. Det borde ge resultat rätt så snabbt, eller vad tror ni?
Ett litet tips från mig också.
Jag har av någon anledning alltid gillat att springa i backar och jag tror att det delvis beror på att jag springer så långsamt, så jag ser backar som en ursäkt för att springa ännu långsammare. Typ: "Det var inte konstigt
Prova spring med stavar om du tänkt köra enkom backpass så får du ordenltig fart på pumpen utan att behöva anlägga så mycket belastning på benen (kan ta det lugnare). Skidåkarkondition är fina grejer.
Min gamla klubbkompis Klas ÖKADE farten i backarna och sprang som en galning uppför, för: "då tar eländet fortare slut". De flesta i klubben tyckte det var idioti,han brände ju all kraft där. Men eftersom han själv trodde på sin plan så kanske det funkade
Joggade i backar i går för första gången. Herre gud vad det slet på benen! Mysa fram på platt asfalt har ju inte förberett alls för backiga motionsspår.
Mollie, ett tips kan vara att hitta en riktigt överdjävlig backe som du har målet att klara hela vägen. Spring så långt du orkar uppför och hitta en markör där du stannar, en sten, en gran, tredje lyktstolpen eller liknande. När du sen försöker ta backen
