Markus
Jag har inte förlorat motivationen. Den brinner ännu.
Pia
Jag har sprungit ett enda Stockholm Marathon som verkar imponera på alla.
Jag har sprungit flera andra lopp i många år som jag är mycket gladare åt men sånt ser inte folk.
De stirrar sig
Du kanske ska försöka bry dig mindre om vad folk tycker...
Jag gillar uppmärksamhet.
Jag gillar tävlingar.
...men det får vara måtta med det!
Om du gillar tävlingar, så lär du väl ha roligare om du ställer upp än om du låter bli?
Bland folk som inte springer är marathon någonting man känner igen som "jättelångt och jättetufft" och de flesta har inte ens någon uppfattning om vad som är att räkna som en bra tid. Nu vet jag ju inte vad du har sprungit på, men för att bli kallad "den
Jag känner igen det där litegrann. Man vänjer sig att inte alltid slå pers hela tiden. Försök att inte jämföra med äldre resultat hela tiden. När jag kommer i mål och det inte har varit en toppendag tänker jag bara - Det var BRA TRÄNING.
Pröva nya lopp, n
Jag håller med Christer -bry dig inte om vad andra tycker. Om man inte klarar av att tävla för att man är rädd för att inte leva upp till vad andra tycker borde man verkligen sätta sig ner och fundera på varför man springer överhuvudtaget.
Hålla på och m
Människan är en social varelse som inte skulle klara sig lika bra på savannen på egen hand. Att vara omtyckt och uppskattad av sin omgivning ligger därmed i de flestas intresse. Jag menar med detta att det inte är fel eller onaturligt att bry sig om vad a
Grodan, stärk Din självkänsla på andra sätt, och inse att Du duger utan att behöva prestera max hela tiden. Det är inte vad andra tycker om Dina prestationer, som är det viktigaste. Det viktigaste är vad Du tycker om Dig själv och det Du lyckas genomföra.
Spring ett 6-timmars, eller ett 12-timmarslopp. Den upplevelsen som jag har på sådana lopp kontra maraton är att jag känner ingen stress inför loppet. Nada!
Och då behöver du inte heller jämföra med vad du har gjort tidigare, såvida du inte har provat 6
