Nedförsbackar är lite av min svaghet så har kollat på de "bästa" när det gäller den här typen av löpning.
De amerikanska löparna Scott Jurek, Michael Arnstein, Tony Krupicka verkar alla rekommendera och utöva det jag oftast hör i Sverige också att det sk
Att Kilian och Emelie flaxar beror på att de springer i så ojämna backar där man måste jobba för att hålla balansen. Jag tror inte det stämmer att man behöver dra armarna bakåt, så är det däremot i uppförslöpning.
Jag skulle säga att stegfrekvsen blir hö
Jag kämpar också med tekniken i branta nedförsbackar (vi har dem i överflöd här i Lausanne). Jag har testat det här med att slappna av och luta framåt men tycker nedslaget blir så himla hårt då och det sliter på knäna och höfterna så det blir tyvärr att j
Jag tänker precis som du säger att Emelie gör, att ha fötterna så lite som möjligt i marken, men då pratar vi om tekniska stigar till helt stiglöst... På branta platta stigar/vägar, allrahelst asfalt blir det lätt väldigt stötigt och jobbigt att springa b
Håller med Christer. Det är lustigt att ju enklare underlaget är, desto svårare att "flyta" fram nerför.
Asfalt är värst - pinsamt.
Skogsspår OK.
Tekniskt och man känner sig som ett proffs. (Fast jag ser nog inte inte ut som ett proffs... 🙂 )
Undrar v
Mitt bidrag till funderingen, som i och för sig är underordnat mina övermän här ovan är:
Uppförsbackar: korta steglängden och farten, arbeta - i den kortare steglängden - med de stora muskelpartierna i benen: låren och rumpan.
Nedförsbackar: lär dig rulla
Lisa, problemet är att vi menar så olika saker när vi pratar om "luta sig framåt". Jag skulle inte säga att man gör det.
Jag tror det som många välment menar är att man inte ska bromsa. Det kan kännas som att man lutar sig framåt då, men egentligen är d
"brant backe" kan vara väldigt.olika. Allt från asfalt med bra grepp, via samma backe med isgata (pinna på!) till.storsteniga rasbranter.
Steger får anpassas till underlaget. Ju taskigare terräng desto längre steg och mer arbete med överkroppen. Ju.hårda
Emelie Forsberg hade det där rådet med att titta långt fram, samt våga släppa på och inte vara rädd, när jag lyssande på ett föredrag av henne för ett par månader sedan, men jag vet inte om det funkar så bra på mig som är ovan och feg. Det är ju inte så h
Lisa och Niklas: Jag kör samma mantra hela tiden när jag springer utför (det är för övrigt det enda jag gör SNABBT när det kommer till löpning) och det låter då så här i mitt huvud:
Inte bromsa, inte bromsa, inte bromsa! Mjuka knän, korta steg, mjuka knä
