Appropå nedförsbackar... Shit vad jag slog mig igår!
Sprang ett kuperat långpass igår, efter ca 15km traslade jag mig nedför ett brant ridspår med grus, rötter o stora stenar.
Trött i benen som jag var snubblade jag och kanade över fotbollsstora stenar o
farlig sport 😉
Rolig läsning 😀
farligt rolig sport läsning.;)
Bra story, har varit lite rädd för samma öde. Men man måste våga för att vinna och där ligger du bra till.
Stärkande läsning. Gött kämpat.;)
ouch, träd är hårda - axlar är mjuka, oavsett hur hård killen är 😉
huvudsaken är att du överlevde utan större skador än skrubbsår!
Att det här med backträning är farligt har även jag erfarit. Igår under min morgonrunda sprang jag en för mig ny slinga i skogen. Solen sken, det var varmt och skönt och jag sprang på i ganska god fart när jag hör hur det prasslar i träden ovanför mig. Ja
Uppför är givande men att träna nerför är underskattat.
Tror det är mkt givande med tanke på hur mkt tid man kan spara med en effektiv nerförslöpp. Och visst är det maxat att bara stå på nerför branterna....(på benen då och inte vinglande in i träd och
Så mycket till: "bara luta sig framåt och låta benen rulla på" 😉 ni stackare Anna och Fredrik!
Om det blir för läskigt med framlutning o rullning kan du försöka att ha höga knän även utförs. Foten rullar av mera naturligt utan att bromsa med låren/häl
Fredrik och Anna: Nog är löpning en farlig sport alltid(hmm...). I morse sprang jag till jobbet och första sex km. var i terräng. Jag sprang och lyssnade på fåglarna, njöt helt enkelt. Jag tittade upp mot fågelkvittret och missar då givetvis en sten som j
