När jag är ute och springer så brukar jag ha med mig vatten i mitt vätskebälte. Men när jag dricker så känner jag mig ganska trött i någon minut efter. Förutom att jag blir extra andfådd i samband med själva drickandet (det är väl ganska naturligt) känne
För mig handlar det om att jag inte kan andas genom näsan när jag dricker och då får för lite syre helt enkelt.
handlar det inte bara om ett tillfälligt syreunderskott? När du dricker så kan du inte andas in så mycket luft som du behöver, när du slutar dricka så kommer kroppen ikapp igen.
Det har hänt att jag fått tillfälliga svackor men det tror jag på syrebrist just vid drickandet. Ligger jag nära max kan det ta flera minuter innan jag hämtat mig. Annars så känns det väl mest bara bra att dricka, ger en liten psykologisk skjuts.
OK. Syrebrist låter rimligt för det är ju lite problem med andningen i samband med drickat.
Man får oekonomiskt rörelsemönster när man fiskar fram flaskan, dricker ur den och stoppar tillbaka den, det bidrar litegrann till att det blir jobbigt. Fast det är nog att andningen hindras som är största orsaken.
Har läst nånstans att när man sätter igång att springa med hyfsad intensitet så sjunker blodflödet i tarmväggarna. Verkar logiskt att kroppen prioriterar blod till musklerna i detta läge.
Kanske är det så att dricka-intag efter en stunds aktivitet får kro
På mig verkar det som att "dricksvattnet" tas upp kontinuerligt.
Häromveckan sprang jag 42 km i 6 km tempo, försökte dricka under hela rundan. Jag drack så mycket jag vågade innan jag stack iväg, och drack sen på från vätskebälte (0.8 liter) vartefter.
Magen tar ju ganska mycket energi när den tar hand om mat etc. Men vatten borde ju inte vara så energikrävande?
Undrar hur mycket som är psykiskt? Att man ändrar fokus lite och fipplar med något annat, och sen måste ta tag i hjärnan och få in den på löparspåret igen...
