Hur känns det idag? I kroppen och huvudet?
- Tankar och funderingar?
Själv kan jag jämföra nu mellan två år och kan säga direkt att årets lopp var både enklare (fysiskt) och svårare (logistiskt och mentalt). Det var en stor utmaning att leda gruppen, he
Kroppen känns oförskämt fin med tanke på att man kört 130 mil i nära 30 km/h snitt. Själen känns ensam för jag saknar gänget. Det var förvisso skönt att landa i sitt eget hus, och jag har saknat min hund mycket. Hon får nog följa med nästa år ;).
Logisti
Kroppen känns bra, "kränkte" en racerpendlare med singlespeeden i går, huvudet känns lite tomt...
Jag har cyklat hyfsat mycket, men aldrig så långt så många dagar i rad. Jag är överraskad att det gick så lätt och att kroppen inte blev mer sliten allteftesom dagarna gick... Även om det var skönt att komma i mål på etapperna så upplevde jag aldrig att n
Lite sent ut med svaret. Har inte släppt allt ännu. Det lever kvar inom mig.
Det har varit hedersamt att träffa så många fina människor under dessa dagar. Jag hoppas att kunna behålla kontakt med alla jag har träffat.
Loppet som helhet kändes mycket lät
Nästa år ska jag köra alla etapperna!
Men det borde finnas en lite snabbare grupp än snabbgruppen...
Magnus: vilken/vilka etapper körde du? Jag håller med om att det finns utrymme för förbättringar vad gäller grupperna. Jag har dock inte just nu någon bra idé på någon konkret förbättring som kan göras.
Nästa år ska jag med köra alla etapper istället för 7st som i år. Bara kroppen får vara hel och att man får vara frisk och kan träna på så 🙂
Att det borde finnas ett snabbare grupp än snabbgruppen?
Det är inte jag så säkert på.
Ride of Hope handlar om gemenskap och den goda sakens skull.
Vill man blåsa omkring på 40/kmh och hänga av folk finns det andra lopp att delta i.
Arbetet kring ett bä
Nicklas: Jag körde Linköping - Katrineholm.
Gazzah: Nä, man ska inte hänga av folk. Finns det en snabbare grupp kör man tillsammans i den, fast lite snabbare, utan att någon blir avhängd.
