Fråga till alla Marathoner där ute.
Hur viktigt är det med backträning eller o springa i kuperad terräng inför ett Marathon (i detta fallet Sthlm). Jag springer idag istort sätt bara på flakt underlag och gillar de skarpt. Jag hatar backar!... Mitt trän
Nej, det är inte viktigt. Backig löpning är ett bra sätt att bygga benstyrka men ger i min värld väldigt lite utbyte i fartuthållighet. Vilket betyder att många långa terrängpass kommer att göra att man överlever en mara på ett bra sätt, men inte nödvändi
Jag skulle säga att man behöver träna i backe åtminstone så pass mycket att man hittar sin rytm för att springande ta sig upp och sedan fortsätta på ett uthålligt sätt. Det innebär i praktiken att man drar ned på tempot i backen till en nivå där andningen
Förtydligande: Ska man tävla i backar är det förstås vettigt att träna i backar. I mitt svar utgick jag från att det var en plan mara av typen stockholm marathon som avsågs. 🙂
Backe slår lite olika individuellt.
För egen del kan jag säga att inget annat träningsmoment gett mig så mycket som just backträning. Främst långa, relativt flacka backar enligt Szalkai, kortare sedan närmare inpå loppet som formtoppning. Brantare backar
Jag tränade inga backar till min första mara (Stockholm) och det funkade bra ändå, men det skadar nog inte. Nu tänker jag lägga in mer backar men det är för att jag vill bli bra på det och jag tycker det är kul med kuperad terräng.
Förresten Malin, om du kör enligt marathon.se s program så kommer du få din beskärda del av backträning. Det räcker säkert gott och väl 🙂
Jag tränade mig veterligen inte backe jag heller, till min första mara (Växjö). Å andra sidan är Växjö lika kuperat som en balsal 🙂
Mina pass brukar för det mesta innehålla ett antal avvekade höjdkurvor. Den fördel som jag har märkt av det är att jag har det enklare än mina jämbördiga motståndare i löptävlingar.
Fortsätter jag att hålla samma fart som de runt omkring mig i en motbacke
Mina hemtrakter på södertörn är väldigt kuperade så backträning blir det vare sig man vill eller inte. Fördelen är att jag egentligen inte kan påminna mig något lopp jag sprungit där jag sett uppförslöporna som problem. Snarare tvärtom - precis som Krist
