Med strukturerad träning är det svårt att få till flera pass med andra. Vore lite lättare om man skulle bo i Stockholm med omnejd.
Intervallpass går ju bra att köra med andra, även om man är på lite olika nivåer. Och på lite längre pass är det ofta inte
Jag kan jämföra lite med cyklandet, jag cyklar det mesta ensam också, men på den fronten har vi varit ett gäng FB-människor på orten som samlats emellanåt och cyklat turer - några drivande eldsjälar - medan springandet inte har haft samma klister. Ofta sp
Har kommit underfund med att jag också är social löpare, men löper långsamt. Löparklubbar kryllar av i hela stan, men de springer nästintill alltid för tidigt på dagen för att jag ska hinna med. Några enstaka gånger har jag lyckats koordinera ett genemnsa
Jag är både och....
På asfalt springer jag helst själv... Med undantag för intervallpass som jag helst kör i grupp (lättare att pressa sig då)
I skogen tycker jag det är trevligare att springa i grupp. Tempot sänks automatiskt av terrängen, så det funka
Absolut! Springer inte en enda meter ensam om jag inte räknar sista meterna till bussen när jag är sen. För mig är tjusningen med löpningen att det är en så social idrott. Springer i diverse olika grupper och allt som oftast går vi ut och äter något direk
Det var faktiskt flera stycken som upptäckte att de var sociala löpare på mitt förra gemensamhetslöp. Ni andra som vill prova på och befinner er i Stockholm nästa vecka, tag chansen oh häng på: http://www.funbeat.se/discussion/show.aspx?ThreadID=1355784
Jag tycker det är skönt att jobba i grupp om man peppar varandra lite, och ligger ungefär i samma nivå.
Alltid trevligt när man springer på lopp och är beredd att ge upp, då att springa på någon som ser lika trött ut och prata en stund eller säga något
Jag hänger gärna med någon av de klubbar eller träningsgrupper jag är med i. Vissa träffar jag inte så ofta pga lång restid och att tiden inte räcker till att vara överallt och detta får till följd att jag inte har den sammansvetsade gemenskap som dom an
