För att inte tala om ett fett skämt på ett LCHF väckelsemöte 😉
Peter>Du menar att man skulle komma in med en risifrutti och en limpa med hallolnsylt på?
fast det kanske är bättre med ett fett skämt än med t.ex. skämt kött
Ja, eller att bara sitta och se söt ut och antyda att sötebrödsdagarna alls inte är över.
På 90-talet i Kiruna träffade jag ibland "Jesus från Soppero" (Lars Törnman). Minns inte att han hade något löparintresse utan han pratade möjligen lite skoteråkning.
Trådens vara eller inte vara. Det är upp till var och en att kommentera eller inte. Och om man tycker att den innehåller mycket "prat" så finns det andra trådar under löpning som också innehåller "prat". Så.. man är inte tvungen att diskutera, det är friv
Trådens vara eller inte vara. Det är upp till var och en att kommentera eller inte. Och om man tycker att den innehåller mycket "prat" så finns det andra trådar under löpning som också innehåller "prat". Så.. man är inte tvungen att diskutera, det är friv
Flyttar man till Mexico är Jesus med nästan överallt...
Sen är ju Jose med och kanske Pedro eller Felipe...
🙂
Förlåt om jag bidrar till att tråden blir ännu mer off topic, men när den nu kom in på LCHF som religion måste jag bara tipsa om Lena Anderssons grymma DN-krönika på det ämnet. http://www.dn.se/ledare/kolumner/nar-starkelsen-blir-synd
Komplett med spanin
Pontus: +1
Ibland är t.ex Johnny Cash min Jesus. Det räcker långt.
