Grus har dock lägre friktion än asfalt, dvs delar av kraften som driver löparen framåt kommer gå åt till att "halka". så rimligtvis borde det vara långsammare.
Som Bjarne och Anders säger så är skillnaden mest mental. Om man förväntar sig att det kommer att gå illa om man springer på ett visst underlag så spänner man sig och det går mycket riktigt åt helvete i många fall men om man däremot kan hålla ett avslappn
Månkarbo Marathon (och halvmarathon) går i huvudsak på grus och är ett av landets snabbaste lopp. En snutt av varje varv går på asfalt så den som vill prova skillnaden - åk dit o spring 7/8.
Jag springer ofta i Slottsskogen där det ser likadant ut; en bred fin asfaltsväg och bredvid den en smal stig med trampad jord.
Jag brukar skratta för mig själv när jag möter löpare efter löpare som springer på den smala jordstigen. Dessa löpare har ofta
Schadenfreude?
Jag vet inte om det är så mycket att skratta åt att folk har rehbandskydd? Det brukar tyda på att de har problem med sina leder på något sätt. Själv har jag fått brosket komprimerat i mitt ena knä efter en hård smäll och fått höra av en ortoped att jag "a
Snarare "eifersüchtig".
Kunna springa på 5 cm tjock sula.
Kan inte jag.
"Klasse."
Tor, jag har upplevt samma situation. Brukar springa på en cykelväg i centrala Luleå där det är en upptrampad stig på sidan. Jag brukar visserligen mest tycka synd om stackarna som är tvungna att ha tegelstenar på fötterna och ändå är rädda för stötar med
Mikael.
Tack för det tipset! Ska nog prova Månkarbo halvmaraton och testa skillnaden.
Mats:
Det komiska är folk som är vadderade från topp till tå och ser ut som att dom helst vill springa på bomull.
PS. Dessutom tror jag inte på rehabskydd.
