Förra året var jag bättre tränad än någonsin i mitt liv.
Jag sprang Stockholm marathon på för mig den ofattbara tiden av 5 timmar o 4 minuter. Jag kände mig vältränad och mådde bra.
Sen har många saker hänt.
En operation i Augusti innebar nästan 3 måna
Om du hittar den där peppen kan du väl skicka den/honom till mig sen, för jag behöver den också pga samma problem. (H)
Jag har också tvingats till löpvila, om än inte så länge som du och lite annat har jag sysslat med under tiden. Men för att rehabilitera min skada har jag börjat följa ett nybörjarprogram för att springa 5km. Det går framåt med snigelfart, så längsamt att
Det är aldrig lätt att komma tillbaka till den form man en gång varit i, särskilt om den var väldigt god. Jag tror din målbild är för orealistik just nu, du vill vara där du var när du var på topp. Tänk i små steg, dag för dag och sätt realistiska mål som
Jag vill se er båda springa igen!!!! (L)
Kanske kan vara en idé att "smygträna"kondition med något annat än löpning så slipper du känna lika tydligt att du inte orkar lika mycket som förut?
Tennis, simning, gruppträning...
Kondisen försvinner på några månader, ja. Borde vara lite lättare att träna upp den, och övriga delar av kroppen kan ha viss fördel av att ha gjort det innan.
Kör lite andra grejer, blanda och ge?
Hoppasan!
Precis vad jag är, både i tanke och kondition.
jo självklart förstår jag ju att jag måste börja lugnt och sätta upp rimliga mål
jag har full insikt i att jag inte kommer klara av att springa stockholm marathon t ex om en o en halv månad.
Jag är mer inne på att träna upp mig till tjejmilen i september
Börja om med en riktig motig terrängbana. Ursvik Xtreme kanske?
Där är det HELT okej att vara uttröttad från början till slut och ingen plattlöpare kan ha synpunkter på dina kilometertider. Massor av uppförsbackar där det är OK att gå. Ta med mycket vatte
