Jag citerar lite ur ett gammalt blogginlägg. Ëtt av mina egna alltså:
"Ibland gör man omedvetna och oreflekterade antaganden. Jag gör det rätt ofta. Ett exempel på ett sådant antagande är att jag alltid har förutsatt att jag skulle ha lättare att förbätt
Jag är också en bekväm person och räknar helt tvärtom: ju längre sträcka desto större chans att förbättra, eftersom jag inte måste springa på max hela tiden utan är tvungen att fördela krafterna.
Jag har helt gett upp hoppet om 5 och 10 km - de är på tok
Håller med Yvonne, gillar man att vara bekväm är inte distanserna 5 och 10k så lämpliga. Om det vore tiden som skulle härska skulle inte så många löpare nämna att 800m är en av de värsta distanserna.
Välkommen Yvonne.
Vi kanske ses på ett 6D nån gång.
Leif.
400 meter är ännu värre.
Tur man övergav den distansen.
Jag håller helt med Yvonne och Leif. Ju kortare sträcka, desto mer andfådd blir du och desto jobbigare blir det! Som jag ser det är det halvmaradistansen som är den mest optimala om man är litet bekväm av sig, sedan blir det jobbigt på ett annat sätt för
Jag har gått från hemska 400 meter till 8D(agars).
Ju längre ju socialare, intressantare och baske mig bekvämare.
Hade med mig son till 8D Monaco för några veckor sedan.
Han längtar tillbaks.
Han kom 333 km.
Längsta innan: 21 km.
Han fick under de 8 d
Njae, jag röstar nog fortfarande för att anstränga mig mer under en kortare tid.
Men om vi bara jämför 5 och 10 km? Generellt?
Om vi _bara_ jämför 5k och 10k så tror jag det är lättast att förbättra sig på 10k. Marginella förbättringar märks i ngn minut, och det finns en möjlighet till disposition. 5k är bara start:kör utan större disposition.
Åh fan...
Jag tänkte nog att en kortare distans skulle vara lättare att överleva men den samlade enigheten är alltför övertygande. Men det kan ju inte gälla i all oändlighet? Alltså en dubbel eller trebubbel mara kan väl inte vara lättare än en mara om ma
