26,5 km på rullband?!?!?! Mina kompisar brukar idiotförklara mig när jag ger mig ut och springer sådana sträckor i naturen... Starkt jobbat!
Väldigt sant: upplevde detta flera gånger då jag tävlade på 80- och 90-talet. För mig har det alltid varit förkylningar med halsont som gett denna boost.
Snuva eller maginfluensa ger ingenting, bara seghet innan det bryter ut.
Även idag när man mest lufsa
Kristina, visst bloggade Du i förra veckan om att Du inte var helt frisk? Du tror inte det kan vara så att förkylningen inte hade blommat ut idag, om Du hade vilat istället för att "köra på"?
Någon "formtopp" har jag aldrig märkt innan en förkylning. Jag
Nej Sylvia, förra veckans seghet hade en annan förklaring. 🙂 hade jag inte varit pigg i går hade jag absolut inte rivit a v det pass jag gjorde.
OK. 🙂
Anton Krupicka sade i en intervju väldigt träffsäkert att: "när man känner sig som mest osårbar, då är skadan som närmast".
Så verkar det ofta vara. Både när det gäller förkylningar och andra skador.
Ah, jag har kommit på varför jag aldrig får några formtoppar, likt dem Ni pratar om här. Jag är ju aldrig sjuk. Max en gång om året.
Det låter ju helt klart lockande att skaffa sig basillusker, som ligger o gror, innan ett lopp.
😉
Ja, det kanske stämmer. Det var nog ett år sedan jag var förkyld sist och det var nog baske mig ett år sedan jag kände mig riktigt på G vad gäller formen.... 😉
Åsså nu då - dvs innan igår kväll...
Formen? Vad är det eg? Vissa pass går av sig själva, man är grymt stark på gymmet, klarar intervallerna galant och långpassen känns som ett enda långt flow...sen ibland skiter det sig fullständigt!
Som livet i övrigt går det där upp o ner för mig. Beroen
