Jag kan inte hålla med att ont skulle vara något positivt. Elitidrottare kanske ibland måste träna eller tävla trotts smärta, men varför skulle en motionär göra det?
Smärta är ju kroppens varningssignal.
Man talar ofta om hur hälsosam simning är mot kro
Det har du naturligtvis rätt i och jag tror det finns nyansskillnader här.
Den smärtan jag talar om är den övergående varianten som helt enkelt beror på att kroppen är ovan vid rörelsen eftersom man aldrig gjort den förut.
Samma sak med träningsverka, vilket också är ofarlig.
Däremot en smärta som aldrig ger sig, och som molar dag efter dag, är nog inte bra.
Ett alternativ till att helt sluta med en övning, om man ändå vill fortsätta, är att man drar ner på intensiteten e
Jag är övertygad om att min teknik som helhet förbättrades i ett slag när jag började fokusera mer på catchen. I stället för att rikta armens kraft nedåt, vilket lyfte överkroppen och således sänkte benen och gav mig ett försämrat vattenläge, så riktades
catchen är en av de viktiga delarna i frisimet. Ett bra vattengrepp och bra glid per simtag går inte att föringa om man vill spara kraft och flås.
Angående styrka och simning så brukar simmare, särskilt sprinters, vara väldigt välbyggda muskulärt. Främst
Naturligtvis är ett bra grepp i vattnet viktigt.
Det jag vill varna nybörjare för är att lägga för mycket av sin energi på att öva catchen. Det finns andra saker, som är mycket viktigare och mer grundläggande att kunna. Exempelvis att hela tiden ha ström
Framför allt så är ett nybörjarfel konstant och det är det att de sprallar på som en fisk på ett fiskedrag som försöker komma loss.
Resultatet bli ju alltid att de är helt slut efter 25 meter och halvdöda på 50, försöker de simma 25 till får de en kallsu
