Vänder mig med förtroende till erfarna Funbeatare med mitt uppkomna problem.
Hux flux så har jag stora problem att "plåga" mig i intervaller och backe, viker ner mig på ett sätt som jag inte tidigare gjort fast vekheten alltid varit en broms för mig,men n
Kanske skaffa nån att springa med så ni kan peppa varandra?
Man får helt enkelt ge sig fan på att det ska gå.
Har redan massa kompisar som jag brukar träna med,dom peppar allt dom kan men det hjälper föga.Vissa kompisar är bättre än mig och vissa sämre och vissa på samma nivå,men det fungerar inte som jag önskar ändå.Jag tycker mig heller inte ha några krav på mi
Är problemet är fysiskt eller mentalt?
Det är mentalt.Det blir negativa tankar då jag är plågad,viker mig helt och ger upp.
Är det inte så att viljan att kunna pressa sig till det yttersta måste komma inifrån? Om du inte kan pressa dig maximalt så beror det väl helt enkelt på att det inte är så viktigt för dig att kunna göra det, eller?
Ursäkta en amatörpsykolog som spekulera
"Jag tycker mig heller inte ha några krav på mig själv."
Börja då ställa lite krav på dig själv och ge dig fan på att du ska fixa det! Lite jävlar anamma!
(ursäkta svordomarna, men det blir kraftfullare då)
Det är alldeles för lätt att välja den enkla svaga vägen, dvs. att sluta plåga sig och ta det lugnt. Jag har personligen samma problem. När det blir för jobbigt så lägger jag mig i komforttempo istället för att bara köra på.
Skrev för 1 timme en todo som
Jag har känt likadant ett år. Då var det i princip soprent på järn i kroppen.
Richard: Järnbrist?
