Som ett led i maratonuppladdningen tänkte jag det vore trevligt att avhandla detta tema.
Ni som sprungit maran och gått in i väggen (runt 30 km sägs det att det brukar kunna hända?)...
...hur kändes det?
...när/hur hände det?
...hur tog ni er vidare eft
Får man svara fast man aldrig har sprungit en helmara? 🙂
Har inte råkat ut för det vid löpning men känslan är nog densamma ovasett idrott. Mitt första öppet spår hade jag inte nog respekt för tiden och distansen. Jag hade mentalt delat in loppet i 3 st 3milslopp. När 6 mil var avverkade hade jag ju "bara" ett l
Jag har sprungit 12st marathonlopp och nästan alltid tappat rejält efter 30km. Har dock aldrig "gått in i väggen" som enligt min uppfattning innebär att man får slut på kolhydrater i både muskler & lever så blodsockret rasar. Då tar man inte bara slut i k
Jag har haft vägg-kontakt vid några tillfällen, framför allt i slutet av långa löp- eller skidpass. Det jag brukar uppleva är framför allt ett smärtsamt sug efter energi (ffa socker, godis, choklad) samt en fruktansvärd mental uppförsbacke. Varje meter är
Att gå in i väggen kan som Markus antyder betyda olika saker. Ofta vätskebrist (påskyndas av långvarig ansträngning gärna i kombo med varmt väder). Det för med sig att kropp och hjärna tar slut, svårt att tänka "tävling" det är lätt att bara stanna och ..
"Ofta tar dock huvudet slut före kroppen gör det. Så är man stark i pannbenet kan man tänka sig förbi väggen."
Har man, definitionsmässigt, nått väggen i så fall? 😉
Jag har, som sagt, aldrig sprungit 42 km, men har ändå fått känna på en hård vägg. I lördags på GBG-varvet.
- Hur kändes det? Jag började få rejäla stickningar i armarna, slutade svettas och frös ordentligt, trots det varma vädret och att jag sprang sex-
Sylvia, det där låter som vätskebrist?
Det var det också. "Du är ordentligt dehydrerad" sa de när de nöp mig på ovansidan av handen och huden stannade kvar i det nupna läget.
Efter att jag hade svimmat färdigt. (H) 🙂
