drömde om att springa NEDFÖR backar i en väldans fart inatt..
undrar om de kommer hända.. =P
Klart det gör, om du tränar mycket.
Isak:
Ja, att luta sig framåt betyder i det här sammanhanget att skjuta fram höfterna och hålla kroppen sträckt men framåtlutad. Man ska inte vinkla överkroppen framåt genom att böja i höften.
Britta:
Steglängden ökar i nedförsbackar, men inte för att man
jag vet inte ifall jag har något gratis från min tid som "sprinter" från ungdomstiden.
Men jag springer ifrån de allra flesta i nerförsbackarnan utan att göra av med för mycket energi.
vad gör jag? Jo, jag ser till att låta benen springa på så mycket de
Jag fick i min ungdom höra att man skulle ta det lungt på träning i nerförsbackar (alltså bromsa) för att det tydligen både skulle slita på kroppen plus att skaderisken var rätt stor om man skenade på! Tävling, ja då är det en helt annan sak! Har inte någ
Ja, så har jag också fått inpräntat från skoltiden.
Spring uppför och vila nerför.
Inte för att plocka placering i tävling, men för att skona kroppen under träning. Är det rätt eller fel?
Jag springer på uppför och sen försöker jag springa på i mitt vanli
Hastighetsökningen nedför ska komma automatiskt. Sitta i ryggmärgen. Man ska inte ta i mer. Det måste de flesta träna in.
Om man vill kunna springa snabbt på Lidingöloppet (eller Ursvik Extreme, Rogers Bergstävling, Fjällorientering, bergsmarathon m.m) så ska man såklart även träna nedförslöpning. Om man inte ska tävla i något sådant lopp så klarar man sig nog utan det, spec
Rickard; får du till en hastighetsökning i jämförelse med det tempot du håller på slät mark, gör du det och ändå "vilar" lite i nedförslöp. Eller "vilar" du uppför?
(Hur kan man det?? Uppför för mig är inte lika med vila....)
Mattias; ursäkta en obilda
Gravitationen gör att hastighetsökningen kommer av sig självt om man inte motverkar den. Vila får man göra när målet nåtts. Eller sparka fotboll, då är det mycket vila.
Just Lidingö har lite branta nedförslöpor och kräver god teknik. Har man inte det så
