Sen jag sprang min första ultra i maj känner jag att det har blivit halvt omöjligt att prata om sitt löpintresse med "vanligt folk". Det är ju väldigt många som springer regelbundet nu, men relativt få som springer ultra eller ens över milen, och de verka
Ingen aning SKRYTPELLE!
...skämt åsido så kanske du gör för stor grej av det. Kör på som om det är vardagligt. Själv blir jag väldigt fascinerad av ovanliga prestationer.
Tycker du inte själv det är kul att lyssna på folk som gjort extrema grejer inom
Jag kan känna igen mig i din omgivning! Fast jag vet att ni (eller de flesta av er) inte på något sätt vill förminska oss andra, så känner man sig futtig när man precis klarar av 1 mil utan att dö, är jätteglad över att man håller sig konstant under 7 min
Jag tror dock att det är viktigt att det kommer ut direkt.
Det blir MYCKET värre om det kommer fram efter ett par veckor att du kör ultra och så sitter där en person som glatt pratat sin egen löpning på 2 km i veckor och känner sig dum. Berätta hur du sj
Många av mina kollegor springer också (även lopp), fast inte alls lika mycket och har inte tränat så länge. Jag brukar inte heller berätta detaljer om min löpträning bara sådär. Så oftast blir det att jag berättar när folk frågar nånting och då kan det "b
Tord, jag upplever att folk gärna lyssnar på mina berättelser, men sen vill de inte gärna berätta om sina egna prestationer. Det är det jag tycker är synd. Vi har ju ett gemensamt intresse och jag lyssnar gärna på dem, men jag vet inte hur jag ska göra nä
Jag tänker, såsom Susanne och som du själv var inne på, att man ju alltid kan enas i det gemensamma intresset och känslan som uppstår. Och om du märker att personen börjar förringa sig själv och sin egen prestation så kanske man kan styra in samtalet på d
Man måste inse att i relationer gäller "it takes two to tango". En dialog måste ge något åt båda parter.
Känner man behov av att dryfta något, t.ex. hur euforisk man är över en prestation och få beröm och positivism tillbaka, så kräver det att motparten
Jag upplever ett omvänt problem på min arbetsplats. Jag har helt slutat prata om min löpning om ingen frågar mig om specífika saker dom vill ha svar på. Alla vet att jag springer, inget konstigt i det.
Det jobbiga är att många av mina arbetskamrater som
G-man skrev: "Jag gillar att folk springer och blir glad av det. Men det är lite jobbigt att bli bombad av kommentarer om hur duktig man minsann varit för man sprungit i regnet etc.. känns lite jobbigt att de måste hävda sig hela tiden."
Jag tror inte at
