Till skillnad ifrån hjärtat är ju andningen inte ett rent autonomt system utan vi kan faktiskt kontrollera det med hjärnan. Därför tror jag att psykosomatiska orsaker som "nu börjar jag tycka att det är jobbigt" också spelar in när man är ovan, precis som
Jag försöker alltid tänka på att ta djupa andetag och att tömma lungorna ordentligt vid utandning. Jämför jag min andning med andras på tävling så hör jag ofta folk med mycket högre andningsfrekvens och grundare andning, men de kanske tar i helt enkelt :-
Jag försöker att INTE ALLS tänka på andningen och de gånger jag verkligen lyckas med det så blir det automatiskt precis lagom djupt och ofta. Intressant att andningen blivit djupare & lugnare ju mer vältränad jag blivit...
Det är otroligt störande de gån
Håller med dig där Anders, jag har satt igång min nybörjarträning igen (för sisådär sjuttielfte gången), men det jag helt kan säga gäller för mig är att det funkar så mycket bättre för mig i början att springa med musik, för då tänker jag inte på andninge
Några har redan varit inne på det, men andningsorganen består ju inte bara av lungorna, utan av ett flertal olika faktorer där lungorna är en av dessa. Allt från näsan, den auxillära andningsmuskulaturen till diafragman påverkar också hur väl andningen fu
"Jag försöker alltid tänka på att ta djupa andetag och att tömma lungorna ordentligt vid utandning."
Kanske bör förtydliga att detta endast gäller vid så stor ansträngning att andningen är påtagligt ansträngd som i en brant backe på tävling e.d..
I övri
Att konversera när jag springer är fullständigt uteslutet. Möjligen att kvida lite. (#)
Däremot synkar jag stegfrekvensen med andningen, men det är andningen som styr farten. Så har jag alltid gjort och jag har alltid upplevt att det fungerat bra. Kanske
Om man ska vara strikt teoretisk enligt den dominerande hegemonin ska stegfrekvensen vid löpning vara minst 180 steg per minut. Och vad gäller andningen bör nog var & en göra det den tror på själv och som passar den bäst.
Flera i denna tråden har redogjo
