Startar denna diskussion för att kolla om det finns fler som:
* är långsamma löpare
* har sprungit ca 15-20 km som längst
* hoppas på en sommar med mycket löpning
* är grymt sugna på att springa Lidingöloppet i höst
Någon gång måste ju vara den förs
* gillar backiga skogsstigar (glömde jag att skriva)
Det finns kanske till och med någon som sprungit LL med ungefär ovanstående förutsättningar och som vill berätta om hur det var?
På frågan om hur jobbigt det kan vara så kan jag svara att det kan faktiskt vara hur jobbigt som helst. Som tur är jobbighetsfaktorn i att springa bara en del av upplevelsen.
Ingmari: Då är vi två. Vi får väl peppa varandra så ses vi sen på LL. 😀
Tyvärr kommer jag med först nästa år som tidigast så jag kommer att surfa på era erfarenheter 🙂
Absolut, Krister. First we take Göteborg, then we take Lidingö. 🙂
Och Evely ansluter 2010?
En fråga till Maria (eller till vem som helst egentligen): Om man sprang LL:s tjejlopp och faktiskt inte tyckte att det var jobbigt och om man inte har något em
>Roligare att se träd.
...och gigantiska uppförsbackar? 😉 Det är i alla fall mest det jag ser i terränglöpning.
Gör som någon tidigare sagt, rider på era erfarenheter från 2009 och klarar Lidingöloppet 2010 lätt som en plätt.
Jag håller nog med Ingmari att det känns lättare i skog och backar.
Har en asfaltrunda på 8,5 km och förövrigt kör jag bara i motionsspår (backigt). Men har aldrig lyckats hålla samma snittfart på asfaltsrundan som på 10 km-spåret i skogen. Kanske att o
Jag tror också att det är omväxlingen i backig skog som förnöjer mig. Dessutom har jag insett att jag ser backar som en ursäkt för att springa långsamt.
Jag sprang förra året, hade ingen jätte erfarenhet av löpning och är inte speciellt bra heller.
Jag tog mig igenom med nöd och näppe, det var otroligt mycket tuffare än vad jag trodde. Backarna var riktiga mardrömmar, både upp och ner, ändå tog jag det lu
