Magnus och Jessie, jag tror att en beteendevetare skulle ge er båda rätt.
Friskt vågat!
Jessie, vilket är bäst. Att pröva och misslyckas, än att misslyckas med att ens pröva? 😕
Är du en "do" eller en "do not" i så fall? 🙂
Oj, ja jag är en sån som bara provar på skoj. Klarar jag det så klarar jag det. Det märks! Hur som helst är det kul att få ta i och så har man ett fint mål för sin träning. Skulle jag misslyckas skulle jag troligen bara fortsätta träna tills jag klarar de
Sussie, det är väl en fin inställning? Men om man skall tolka några debattörer ovan, så är det typiskt manligt (och därmed i stort sett förkastligt) att misslyckas i ett lopp och därmed ha överskattar sin förmåga.
Ja, jag vet inte jag.
Magnus: Om målsättningen är att lyckas nå höga mål så är det bättre att försöka, misslyckas och lära sig än att inte försöka.
Jag är en Do Plan Act Check! om det säger dig nåt? 😉
Som sagt jag tror visst på tjejers seghet, pannben och planering 🙂
Jag har också sprungit om en och annan gubbe som därvid blivit väldigt hetsad att öka tempot ... Men en av märkligheterna i idrottshistorien är ju att just långa sträckor ansågs särskilt
En Plan-Do-Check-Act-Chick?
(Jag googlade, hittade http://sv.wikipedia.org/wiki/PDCA och somnade efter första stycket. Ledsen... )
Shoot- Aim?
