Ser precis dokumentären om Marathonpojken Bhudia Sing som har sprungit 48 marathon. Vid 4 års ålder sprang han ett 70 km lopp där han nästan pressades till döds av fosterföräldrarrna för pengars skull.
jag ser också- tänk vad pengar gör med människor!
Jag tittade också - men pallade inte att se klart, det var så plågsamt att se. Hur gick det gör honom? Hur slutade programmet?
"där han nästan pressades till döds av fosterföräldrarrna för pengars skull"
Det är ju ens egna uppfattning. Personen som talar om coachen Biranchi och känner honom mycket väl lägger inte fram det så. Kan vara värt att själv kolla för att själv få en u
Det var onekligen en gripande doku. Den var också bra på det sättet att den inte tog ställning - det överlåts åt tittaren.
Det är för mig svårt att tycka eller döma efter att ha sett den här filmen. Kulturen och villkoren i Indien vet jag för lite om för
Han lever numera (när dokumentären slutar) med sin mamma på helgerna och på en statlig skola med ett statligt stipendium för idrottstalanger under veckorna.
Man får väl hoppas att de vuxnas idioti inte har förstört pojken helt och hållet. Det var så mång
"Och jag tror att vi kommer att få höra mer om Budhi Singh i framtiden"
Det mest troliga scenariot är väl att han aldrig kommer att bli någon vuxen löpare på grund av en helt söndersprungen kropp... säger jag utan att ens ha sett filmen visserligen.
Vad bra då. Piska på era barn så kanske de också kan springa långt.
Stackars barn.
Att vi kommer att få höra mer om honom behöver ju inte nödvändigtvis handla om att han kommer utmärka sig som löpare - kanske författare där han ger sin syn och reflektioner på vad hans ännu oavslutade barndom inneburit
Stängde av dokumentären precis när han kollapsat efter 67 km löpning.
Enligt mig kändes det inte alls som något äkta hos Budhia och att han mer eller mindre tvingades springa så långa sträckor i PR- syfte för styvpappan.
Han behövde all publicitet och p
